Tänkte redgöra lite min situation med vänner igenom åren..

Jag har alltid varit lite seg och slö så när ja var liten hade alla lixom redan börjat leka nar jag kom ut på rast, Long story short. Jag hade inte så mycket vänner från sexårs till 4an.
Men då bestämde jag mig för att försöka vara med de tre "coola tjejerna" Carro, Diana och Hanna. Me de ville inte riktigt ha mig där så de hade ett ordentligt snack med mig om att man måste "få en inbjudan" till ett gäng, man kan inte brara klampa in. Men jag typ vägrade att lyssna och försökte komma in men de gjorde allt för att få mig att inte vilja. De sprang ifrån mig, uteslöt mig ur lekar och kunde till och med göra mig rädd för att gå till skolan.
När diana slutade trode jag att det skulle bli bättre, men det visade sig vara Carro som låg bakom allt, och hon fortsatte.
Jag minns en gång, i en skog nära skolan. Vi hade stått och pratat (hon, charlotta, hanna och amanda mot mig) och jag började gråta, carro kollade bara på mig så jag började gå. De gick efter mig och jag gick snabbare och snabbare och snabbare och tillslut ramlade jag, och de gick bara förbi.. Lärarna började ta tag i saken och på skolavslutningen i 5an satt vi alla tjejerna i fd biblioteket och skulle prata ut om det här, det visade sig att carro hade varit taskig mot flera än mig. Hon hade tydligen lämnat Louise i sticket och kallat Amanda för Bitch (fan sjukt, vi gick i 5an!!)
Men efter som att jag är en jävligt förlåtande typ så var det jag som stod bredvid Carro första dagen i 6an, för att vara helt ärlig så var jag den ända som pratade med henne i början..

Guud va sjönt det var att skriva av sig! Del 2 kommer så fort jag har tid.. Men det jag vill komma med det här är att man inte ska ta Vänner för givet! Jag har nog aldrig gjort det, jag brukar ta några minuter innan jag somnar och tänka på mina vänner, de som bor 50 meter ifrån mig och de som bor i USA, alla! Jag brukar avsluta den lilla stunden med att tänka: "Jag är så jävla lyckligt lottad!" Hur har ni haft det med vänner?

Puss, H